Ringsides Dodge

Swerex Kennel ©

Anno 2003

Boxer Kennel för bruks och tjänst

Boxer Kennel for working dogs and K-9

Ringside's Dodge "Grimmy"

SWEREX HUNDAR / SWEREX DOGS

| Bakgrund | Hälsa | Mentaltest | Korning | L-test | Kurser | Tävling | Utställning | Modell|

 

Grimmys stamtavla

KORAD Ringside´s Dodge "Grimmy"

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Far: SCHHIII TyskCH VDHCH Bastian Vom Großherzogtum-Hessen "Bastian"

 

Mor: KORAD SUCH Clea´s Äs Requested "Melli"

 

 

Farfar: SCHHI Ulan Von Nassau-Oranien "Ulan"

e. SCHHI Snob Von De Ehd

u. SCHHI Rixy Von Nassau - Oranien

 

Farmor: SCHHII Adriane Von Der Schneckenburg "Adriane"

e. VDHCH IPOIII SCHHIII

Trutz V Nassau - Oranien

u. SCHHI Terza Von De Ehd

 

Morfar: Norwatch Sunhawk Shannon "Shannon"

e. GBCH Norwatch Sunhawk Wanneroo

u. Norwatch Sunhawk Centrefold

 

Mormor: Clea´s Wagtail

e. Clea´s Leo The Lad

u. Dari V Rabauken

 

Bakgrund:

Egentligen är det Åsa Danielsson på Debutant's Kennel, som jag ska tacka för att jag hade Grimmy. Från början sökte jag efter en dobberman, schäfer eller en rottweiler, att träna och tävla inom BHP/IPO. Min dåvarande fru hade ett år tidigare, på en husdjursmässa, fallit för rasen boxer. Jag var inte främmande för rasen boxer. Jag hade också fallit för rasens charm. Det hade skett när jag som femåring besökt en släkting, som hade en boxer.

Kommer fortfarande ihåg hur vi satt i släktingens kök när deras boxer kom fram till mig.

Han stod och stirrade på mig, som en butter-gurka medan svansen slog av glädje.

Det var kärlek vid första ögonkastet.

 

Min bror fick strax efter släktbesöket en hundbok i födelsedagspresent. Kommer ihåg hur jag bläddrade i boken och fastnade för sidorna, som presenterade bruksgrenen svenskskydd och rasen boxer. På sidorna som presenterade svenskskydd fanns dock endast bilder på schäfrar.

Strax därpå föreslog min far och mor att vi skulle skaffa oss en hund.

Jag ville ha en spräcklig boxer, min bror ville ha en svart dobberman, min far ville ha en finsk spets och min mor ville ha en guldbrun collie. Som ni förstår blev det ingen hund med så många viljor.

 

När jag blev äldre blev jag allt mer intresserad av hundar och bruksgrenen skydd. Kanske var det de undermedvetna bilderna från hundboken, som spökade. Av någon anledning fanns det inte i min värld, att boxer skulle vara lämplig för bruksgrenen skydd. Utan de raser som i min värld var tillämpliga var: dobberman, schäfer och rottweiler, men snart skulle mina undermedvetna fördomar komma på skam. Detta skedde när en boxerkille vid namn "Grimmy" vände upp och ner på min världsbild.

 

Ett år efter det att min dåvarande fru varit på husdjursmässan, så hittade hon en annons på Internet. Debutant's Kennel annonserade att de hade boxervalpar till salu.

Min dåvarande fru ville att vi skulle åka och titta på valparna.

Bara titta, inte köpa.

Eftersom jag från min barndom hade positiva minnesbilder av rasen boxer, så gick jag med på att vi kunde åka och titta, men jag betonade att jag ville träna och tävla skydd.

Till det behövdes dobberman, schäfer eller rottweiler - inte en boxer. Sagt och gjort.

Vi ringde och välkomnades hem till Åsa för att titta på valparna. Vi satt länge och talade med Åsa om boxer som ras och om boxerns goda kvalitéer som brukshund.

Jag sa att jag ändå var lite skeptisk till rasen boxer, eftersom jag ville tävla i skydd.

Nog för att boxern var en ypperlig bruksras, men nog måste väl rasens gräns ändå gå vid skydd?

Åsa berättade då att det fanns en boxerkennel vid namn Ringside's och att två av Ringside's valpköpare sysslade med skydd. Det fick mig att lystra.

 

Ni som inte var med på den tiden vet inte hur sällsynt det då var bland boxerägare i Sverige att träna skydd. Idag verkar var och varannan boxerägare i Sverige träna skydd och då främst IPO, men den utvecklingen kom inte över en natt och den utvecklingen kom inte gratis.

Den utvecklingen kom efter många år av hårt motstånd från olika personer inom den Svenska Boxerklubben. Några år efter det att vi varit hos Åsa Danielsson skrev jag på min fritid för Boxerbladet. Jag blev då och då kallad till den dåvarande ordförande i den Svenska Boxerklubben, för att förklara mig varför jag skrev artiklar om boxer som skyddshund.

Så känslig var frågan inom boxer-Sverige om boxerns vara eller inte vara som skyddshund.

Det fanns (och finns) vissa inom den Svenska Boxerklubben, som ansåg (och anser) att skyddsgrenar, som ex. IPO kunde (och kan) göra boxern till en farlig hund.

Detta trots att boxern avlats fram till att vara brukshund och trots att boxern användes från första början som bl.a. skyddshund. I ex. Sverige var boxern fram till slutet av 1960-talet t o m den vanligaste polishundrasen, och således tränades rasen bevisligen i årtionden i t o m s.k. tjänstemannaskydd, utan att uppvisa några sidor av att bli en farlig hundras p.g.a. skyddshundträning. Detta visar vilka fördomar okunskap kan leda till.

 

De boxerägare som på 1990-talet i Sverige var pionjärer inom skydd, var Ringside's två valpköpare, Peter och Anna-Karin. De var dessa två Ringside's valpköpare, som Åsa Danielsson under vårt samtal hade refererat till.

De som på 2000-talet gick i bräschen för skydd inom rasen boxer i Sverige och då särskilt för IPO, var jag och Jill Mellström på Jipotimas Kennel.

Det kan i sammanhanget nämnas att i början på 2000-talet fanns endast en polishund i Sverige i aktiv tjänst, som var av rasen boxer och det var "Grimmys" halvbror KORAD TJH SUCH Engelaiz Action "Acke". Att "Acke" var den enda polishunden av rasen boxer, som då var i aktiv tjänst har många olika förklaringar, som jag återkommer till i Swerex blogg.

Tills dess kan du som har tillgång till gamla nummer av Boxerbladet läsa en intervju, som jag gjorde med "Ackes" ägare tillika förare Robert Lindström. Allt heder åt Robert som varit boxer rasens bastion inom den svenska polismyndigheten.

Inom bevakningsbranschen fanns i början på 2000-talet endast två tjänstehundar, den ena ägdes av Ellinor Lindmark och den andra av Torbjörn Johansson.

Även dessa två boxerägare kan ses ha gått i bräschen för rasen boxer inom sin gebit och ska ha allt heder för det.

 

Precis som Agnetas två valpköpare började jag och Jill våra skyddshundkarriärer genom att hänga utanför "schäfer-folkets" skyddshundträningar. Det tog flera månader t o m ett halvår innan man ens fick ta ut sin hund från bilen. Man fick istället stå hela dagarna i såväl sol, regn och snö, och följa träningen från sidan av skyddsplanen. Man fick genom sin närvaro timme in och timme ut visa att man brann genuint för skydd. När man väl fick vara med fick man ta ut hunden, efter att alla schäfrar tränat klart. När väl en boxer klev in bland "schäfer-folket", så ledde det i bästa fall till leenden, men det fanns en och en annan boxer, som fick "schäfer-folkets" leenden att slockna - en sådan boxer var Jill Mellströms ZTP BH Korad SuCH Orfalou des Bruyérès du Born "Orfalou" - vilket muskelpaket och vilket klipp!

 

När vi boxerägare väl fick vara med i olika skyddshundgrupper, så fick boxern alltid prestera dubbelt så mycket, som en schäfer för att anses lika bra. Detta pushade självfallet oss att hela tiden lära oss mer och maximera våra hundars prestanda. Avigsidan med detta var att hela tiden behöva bli nervärderad p.g.a. hundens ras och endast p.g.a. hundens ras.

Kan lägga till att jag endast upplevt denna upphöjande av schäfer över andra raser inom skydsshund-Sverige och inom tjänstehund-Sverige, inte i andra länder.

I andra länder inom EU och i USA tittar man inte blint på rasen, utan på individen.

I andra länder är ex. polisen endast intresserad av att individen är lämplig för arbetsuppgiften.

I andra länder är det egalt om individen sen är en: schäfer, malle, dobbis, rottis, schnauzer eller boxer.

I vart fall.

 

Jill stannade kvar inom IPO-världen och presenterade IPO till sina valpköpare.

Mina steg lämnade allt mer målet på tävling, och följde istället mina hundar allt längre ut i tjänstemannavärlden, och sammanföll till slut med olika erbjudanden i pereferin av säkerhetsbranschen, i perefering mot PMC - Private Peacekeeping, först nationellt och sedan internationellt.

 

Men dit var det fortfarande år när jag och min dåvarande fru vid milleniumskiftet satt hos Åsa Danielsson och pratade om boxerns förträfflighet som ras. Under samtalet hade jag vidgat min syn. Boxerns bruksgräns gick inte vid skydd. Bara titta, men inte köpa hade under samtalet förvandlats till titta och potensiellt köpa. Mot slutet av samtalet visade det sig att Åsa Danielsson endast hade en tik kvar. Vi kände att vi inte kunde köpa den första bästa boxervalpen. Dessutom var vi mest sugna på en hane, oavsett ras.

Åsa sa då att även Ringside's Kennel hade en valpkull med flera hanar. Ville vi att hon skulle ringa till Agneta och fråga om vi fick komma till Ringside's Kennel?

Absolut, det ville vi!

Åsa ringde då ett samtal till Ringside´s Kennel och fick reda på att samtliga valpar hos Agneta Rainsson hade flera intresserade köpare per valp, men att vi gärna fick komma ut till Norrtälje för att få en bredare bild av rasen boxer. Sagt och gjort.

 

Vi åkte ut till Ringside´s Kennel. Efter tre träffar med Agneta, där vi berättade om oss själva och vad jag ville göra med en hund, så fick vi reda på att jag skulle få köpa en valp från Ringside's. Under tiden hade vi i veckor förkovrat oss i rasen boxer.

Det bästa var att jag fick köpa den valp, som Agneta trodde mentalt skulle passa bäst till att träna och tävla i BHP/IPO. För mig är hundarnas mentalitet det viktigaste, men att Grimmy råkade vara en gul hane med svart mask, gjorde mig som AIK:re absolut ingenting.

Som grädde på moset lät Agneta mig även få välja namnet Dodge (Ringside's Dodge), som på den tiden var min drömbil (Viper Dodge).

Vi döpte hunden till "Grimmy" efter seriefiguren med samma namn.

 

Det visade sig med tiden att hunden, som följde med oss hem från Ringside's Kennel var mer än en lämplig tävlingshundmaterial. Resten av Grimmys liv fick jag hålla jämna steg med Grimmy för att hålla honom inramad. Det var mycket hund i Grimmy. Skrattar fortfarande åt de tjänstehundtränare, som "minsann skulle visa" hur man dresserar. Grimmy gav de tränare mittfingret åtföljd av skrattsalvor från tjänstemän, som tittade på hur man "minnsann skulle" dressera. Nej, Grimmy krävde sin hen att vilja bli dresserad. Det ledde mig till att jag hela tiden gick olika hundkurser och utbildade mig inom hunderi. Jag samlade information från alla källor jag kom åt. Bland de bästa källorna var gamla rävar på brukshundklubbar. Frågade de år ut och år in om träningstips. Bästa tipsen kom från tjänstehundtränare utanför Sverige och från gamla svenskskydd förare i Sverige. Lärde mig tidigt att träningen börjar vid köksbordet genom att lägga upp en plan. Lärde mig tidigt att stycka upp varje moment i delar. Varje del lärdes in och sedan sattes momenten ihop. Testade vad som fungerade och vad som inte fungerade.

Boxer är precis som schäfer en tacksam ras till trial and error. Var aktiv inom och utanför SBK. Sög till mig kunskap från att träna egena hundar och andras hundar.

Efter fyra år var Grimmy färdig modifierad. Grimmy var då en robott i tjänstehundträning. Jag hade tagit bort vissa delar, som jag inte anser att en hund med hans inriktning ska ha. Jag hade lagt till delar, som jag anser att en tjänstehund med hans inriktning ska ha. Diskuterade med hundfolk om det gick att modiefiera en hund på det sättet jag gjorde. Vissa sa ja, de flesta sa nej. För mig är Grimmy ett levande bevis på att "halvfyllda glas" går att fylla på. Tes är en sak. Testar man inte en tes, så förblir tesen en tes. Endast genom att verifiera något vet man om tesen istället är en teori, och om teorin stämmer med verkligheten.

I och med inriktning mot tjänstehund gick jag naturligt allt mer från BHP/IPO till svenskskydd och därifrån ut mot PMC - PPK.

 

Grimmy tog mig på min livsresa. Vet inte hur många hundar som jag tränat åt andra hundägare genom åren, men det tordes till dagens datum vara ett hundratal, om man räknar in samtliga hundar såväl inom SBK verksamhet, som utanför SBK.

Det har varit en blandad kompott av raser, individer och förare. De flesta har varit "normala" familjehundar. Sen har det funnits en marginal på båda sidorna av det breda spektrat av "normala" hundar.

På den enda sidan av det breda spektrat av "normala" hundar, har det funnits extremt veka hundar, som krävt sin kunskap för att få de funktionsdugliga i ett modernt samhälle.

På den andra sidan av det breda spektrat av "normala" hundar, har det funnits de extremt veka hundars motsats - s.k. "järnspett", dvs. hundar som omvandlats från s.k. "problemhundar" till ex. tjänstehundar.

I min livsbok finns inga "problemhundar", däremot finns det gott om "problemägare", dvs. fel ägare till rätt hund.

Dessa "järnspett" har uteslutande varit av andra raser än boxer - ofta schäfrar.

De har tagits från att leva hos en "problemägare", där de gått ur händerna, till att ramas in och riktas mot det som de är bäst på samt därmed mår bäst av att få göra.

Det har för dessa individer stått mellan att tas från "problemägaren" och ramas in, eller att stannat kvar hos "problemägaren" och går ur händerna.

Det har hänt att ägare till dessa individer inte velat sälja sina hundar till mig, eftersom de trott att deras hund skulle må dåligt av att ramas in och få arbeta, som ex. polishund.

Då har det förr eller senare slutat med att hunden helt gått ur händerna. Det har brukat sluta med att hunden bitit sin ägare, bitit ägarens familj och ofta även bitit någon okänd på stan innan ägaren till slut fått avliva hunden.

Detta är tragiskt av flera anledningar - för hunden, för ägaren, för de drabbade och för samhället i stort. Inte minst eftersom samhället lider brist på god tjänstehundmaterial.

Dessa individer kan bli "extrema" inom sin gebit därav kallelsenamnet "järnspett".

Vilket är ypperligt så länge man har rätt ägare, rätt förare och befinner sig inom rätt gebit.

 

Det har hänt att ägare till familjehundar tror att de äger en "järnspett". Detta brukar ske när en relativt ovan hundägares hund når könsmognad. En "relativt ovan hundägare" behöver inte vara förstagångshundägare. "En relativt ovan hundägare" kan även vara en ägare, som haft hundar större delen av sitt liv, men utan att märka sig äga individer som tar för sig, om de behandlas som människor. En hund är en flockmedlem. En hund är en hund. En hund är inte ett surrogat barn eller en människa. En hund som inte behandlas som en hund, som ett flockdjur, kan ta över sin flock, även utan att vara ett "järnspett". Det är naturligt.

 

Det har hänt att jag har blivit kallad att titta på "problem-boxrar", som vid närmare titt visat sig vara allt annat än "problem-boxrar" eller "järnspett", som gått ur händerna. Det har vid dessa tillfällen hänt att ägare velat sälja sin boxer till mig, istället för att ge hunden en spruta, eftersom dessa ägare av okunniga instruktörer inbillats äga en "problemhund". Okunniga instruktörer har inbillat hundägare att hunden ifråga kommer gå ur händerna och bita allt och alla, och att sprutan är det enda alternativet. Har löst det inbillade "problemet" till ägarens glädje med grundläggande råd om korrekt hantering, aktivitet och passivitet.

 

  • Därmed sagt; En hund är en hund.
  • Därmed sagt; Alla individer av rasen boxer är inte en förstagångshund, som det felaktigt påstås i vissa hundböcker.
  • Därmed sagt; Var noga hos vem du går dina hundkurser, så slipper du bli uppskrämd i onödan. Idag är Internet full med allehanda "instruktörer", som i bästa fall klarar av att dressera 75% av hundarna, men inte resterande 25%. Om du är osäker, gå då dina hundkurser inom ramen för SBK - Svenska Brukshundklubben.

 

Vissa anser att en "extrem" tjänstehund är något man skall sträva efter.

Det beror vad man menar med "extrem". Om man med "extrem" menar "rejäl", så håller jag med. En tjänstehund ska vara "rejäl", dvs. "mycket hund i koppel". Sådana hundar kräver "rejäla" förare. Idag håller många tjänstehundar, som jag mött inom säkerhetsbranschen inte måttet. Har även mött tjänstehundar, främst polishundar, på andra sidan kopplet, när jag som historiker granskade vänstern inifrån. De flesta hundar och hundförare jag träffade på andra sidan kopplet höll i verkligheten inte måttet. Kan utifrån det falla in i kören och säga att alla tjänstehundar idag håller inte måttet.

Det är m a o tur för polisen att så få av gemene bus är kunniga i anti-hundtjänst. Tyvärr är desto fler inom ex. extremvänstern hundkunniga. Att utveckligen gått åt detta håll verkar bero på att det saknas ett genuint hundintresserade hos allt för många hundförare inom polismyndigheten.

Därtill saknas tillgång till "rejäla" hundar med undantag av hundar från ex. schäferkennlar som Hassemanns.

Desto fler "rejäla" tjänstehundar och förare hittar man inom väkteriet. Vilket tordes bero på ett annat grundläggande intresse för hund hos väktare än hos många (OBS inte alla) poliser.

En hundförare inom polisen förklarade detta för mig med att hens kolleger lockas att bli hundförare, eftersom hundförare inom polisen har friare arbete och lönetillägg. Många av de som lockas har inte tidigare hundkunskap. Inom väkteriet finns endast ett genuint intresse att få arbeta med sin hund. Inom väkteriet är arbetet densamma oavsett och lönetillägget icke existerande.

Bildtext: Granskning - Vänstern inifrån.

Till denna demonstration dök polisens hundförare upp med polishundar, som bar strypkedja och långt koppel.

Kommentarer överflödiga hos oss, som sysslat med anti-hundtjänst.

På plats fanns: AFA, RF mfl.

 

Foto: Petrus Toxy. All rights reserved.

En bra tjänstehundmaterial för mig är en hund som sorterar balanserat, som löser sina arbetsuppgifter (vad de än må vara) och som på fritiden kan vara inomhus, och leva i en barnfamilj, som en naturlig del av flocken.

Detta är dock min åsikt. Jag vet att alla inte delar min åsikt. Det är OK. Inom hundvärlden finns det lika många åsikter, som tassavtryck.

Kan endast konstatera utifrån min livsåskådning, att Grimmy varit bland de bästa allround tjänstehundmaterialet bland de hundar, som till dagens datum gått förbi mitt liv.

Grimmy gick bort i cancer.

Han blev 8 år. Grimmy är högt saknad.

 

 

 

Hälsa:

 

Grimmy hade A på höger höft och B på vänster höft. Knä var UA.

 

Mentaltest:

Grimmy var MH testad med godkänt skott. Domarens kommentar efter MH var:

”Det är mycket hund i kopplet!”.

 

Korning:

Grimmy var korad med 215 poäng (dåtida poäng). Domarens kommentar efter korningen var: ”Lycka till med tjänstehundsprovet!”

 

L-test:

Grimmy genomgick lämplighetstest för tjänstehund hos Rikspolisstyrelsens Hundtjänst i Tullinge med godkänt resultat.

På L-test bedömde polisen Grimmys nervkonstitution till: ”Nervfast”.

Polisens kommentar var : "Han löste alla testsituationer på ett bra sätt. Lämplig att prövas som tjänstehund."

 

Vad är då ett L-test, kanske du nu frågar dig?

Testerna är till utformningen, som en Korning, men med den skillnaden att man inte har några fasta gränser. Polisen utför momenten tills de har sett den reaktion de önskar att se. Detta till skillnad från Korningen där de moment, som utförs mot hunden slutar på fyra meter från hunden. På L-test kan momenten, i teorin, sluta en centimeter från hundens nos. Några av korningens moment är på L-test utbytta till andra moment och de moment som finns med i korningen har ”spetsats” till på olika sätt. Syftet med L-test är att se om hunden har det mentala underlaget att fungera som en tjänstehund.

Vad gäller väktarhundar ska de uteslutande fungera som personskydd åt hundföraren.

Vad gäller polishundar ska de fungera som hundförarens förlängda arm. I Sverige används polishundar främst till spår och sök. I ex. Finland använder man polishundar i större utsträckning till ordningshållning än vad man gör i Sverige.

Efter L-test genomför godkända hundar tjänsteinriktad träning och godkänns därefter en gång per år av Rikspolisstyrelsens Hundtjänst, som tjänstehundar inom respektive yrke.

 

Det bästa omdömet fick Grimmy av finska polisens hundtränare, som efter ett antal träningar gjorde bedömningen att Grimmy hade det som krävdes för att bli polishund i Finland.

Förutsatt att jag hade varit polis i Finland. Det var ett bra ömdöme med tanke på att finska polisen nyttjar sina hundar i högre grad till ordningshållning än vad den svenska polisen gör.

I Finland existerar inte heller samma raspolitik, som i Sverige.

 

Kurser och övrig utbildning:

Valpkurs

Våren 2000, Solna Sundbyberg BK, instruktör Agneta Rainsson

Boxerlägret 2000, IPO-gruppen

Sommaren 2000, Kosta, instruktör Christer Hägglund

Boxerlägret 2001, IPO-gruppen

Sommaren 2001, Villingsberg, instruktör Fredrik Bjurklint

Kuriosa: Under samma år besöktes boxerlägret i Villingsberg av de lokala tidningarna.

Tre reportage gjordes. I Karlskoga Kuriren 2001-07-10 fanns Grimmy med på bild i deras artikel.

Lydnadskurs/tävlingslydnad

Hösten 2001, Norrtälje BK, instruktör Agneta Rainsson

Tävlings- och Tjänstehundlydnadskurs

Våren och hösten 2002, Uppsala

Hundförarutbildning

Hösten 2002, Stockholm

Tjänstehundutbildning

Våren 2003, Stockholm

Tjänstehundutbildning

Hösten 2003, Stockholm

Tjänstehundutbildning

Våren 2004, Stockholm

Skyddshundläger

Vinter 2005, Stockholm

 

Lydnadskurs/tävlingslydnad

Våren 2005

 

Skyddshundläger

Vinter 2006, Stockholm

 

Lydnadskurs/tävlingslydnad

Våren 2006

 

Skyddshundläger

Vinter 2007, Stockholm

 

Lydnadskurs/tävlingslydnad

Våren 2007

Utställning:

Bildtext: Grimmy var ingen utställningshund, men några priser blev det genom åren.

Datum

Ort / Status

Domare

Arrangör

Klass

Placering

000617

Ånnaboda / Off.

Tuula Seppälä

SBK

Valp

2:a pris

010617

Ånnaboda / Off.

Pedro Bispo

SBK

Unghund

2:a pris

010909

Eskilstuna /Inoff.

Stefan Borg

Eskilstuna BK

Unghund

1:a pris BIM

011216

Älvskö / Off.

Ronny W Irvin

SKK

Unghund

1:a pris

020501

Karlskoga / Off.

Lena Krull

SBK, NVLO

Öppen

1:a pris

020509

Sala / Inoff.

Ulrika Göransson

Sala BK

Öppen

3:e pris

020518

Mjölby / Off.

Bo Wiberg

Mjölby BK

Öppen

1:a pris

020616

Ånnaboda / Off.

Barbara Greenway

SBK

Öppen

1:a pris

020713

Högboda / Inoff.

Monica Algotsson

Kopparbergs BK

Öppen

1:a pris

020720

Hallstahammar / Inoff.

Rolf Pedersen

SBK, MÖLO

Öppen

1:a pris

020727

Ransäter / Off.

Hans Almgren

SKK

Öppen

1:a pris, 2Öklkk

020803

Sundsvall / Off.

Stuart Lockwood-Bauer

SBK, MNLO

Öppen

2:a pris

020804

Södertälje / Off.

Anders Härnman

Södertälje BK

Öppen

2:a pris

020804

Södertälje / Inoff.

Madelene Lönn

Södertälje BK

Öppen

1:a pris BIR

 

 

 

 

 

 

 

Som valp och unghund var Grimmy inte med på så många utställningar. I princip ställde vi honom endast på det årliga Boxer SM, men under sommaren 2002 fick han följa med på vår utställningsturnè.

 

 

 

 

Swerex Kennel © 2003 Copyright. All rights are reserved.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1